Julegranen dansas ut, ut, ut
Så har ännu en jul passerat. Ett nytt år är här. Jag blir alltid lite ledsen när julen tar slut. Den är min höjdpunkt på året, mys och värme. Den annars så tråkiga årstiden skiner upp, det blir trevligt att titta ut genom fönstret igen. Det är inte bara grått och trist längre, alla har det så fint i sina fönster. Det ser inbjudande ut.
Denna jul var tyvärr barnfri, som den är vartannat år. :( Alltså, ingen tripp till norr, inget mys med min familj, ingen snö. Eller jo, faktiskt, det snöade faktiskt lite på självaste julafton!! Vi var i Linköping, hos min sambos familj, och när jag slog upp mina brun/gröna ögon på morgonen så singlade flingor ner. Jag blev jublande glad, som ett barn och ville genast ut. Titta upp mot himlen, gapa och sträcka ut tungan för att fånga flingorna! Det gjordes dock inte.
Julafton fick gärna passera fort ändå, jag ville att det skulle bli juldagen, åka hem till Gbg igen. Få hem S så det blev "riktig" jul. Och dagen kom, upp tidigt, packa ihop oss och brumma iväg hem.
Handlade godsaker, hämtade S, hem och samlas runt granen. Herre jä***r vad julklappar den lilla/stora pojken fick.
Han blev nästan less i slutet.
- Men så snäll du varit i år som får så många julklappar!! (Jag)
- Näe, det är för att ni tycker om mig så mycket. (S)
Det kan högst troligt vara en kombination. S ÄR så fantastiskt snäll och klok för sina sex år.
Vet inte vad jag ville med det här inlägget. Kanske bara visa mig själv att jag lever, ifall jag kollar min blogg någon gång framöver. :) Jag är ju inte så frekvent skrivare.
I alla fall, jag saknar redan julen och jag saknar än en gång S!! Han är på resande fot med sin far och kommer inte hem förrän om en dryg vecka.
Det är tomt... inget bus och snart ingen gran eller vackra juleljus.
Kommentarer
Trackback
