a23dm

Är meningen med livet att vi ska jobba? Vi föds till denna värld för att växa upp och sen jobba, jobba, jobba.
Jag tycker om mitt jobb, för det mesta, det gör jag verkligen, men söndagar får jag alltid ångest.
Helgerna tar slut alldelens för fort, utan att jag hunnit med ens hälften av vad jag önskat. En ny vecka, och ser jag tillbaks så har ännu en vecka passerat av mitt liv, tillägnat jobbet.

Veckan framför mig blir utan sonen och jag börjar redan sakna honom. Det är så mycket jag skulle vilja hitta på med honom, sådant som aldrig blir av, vet inte varför. Inget händer, tiden bara går, vardagslivet rullar, veckan är över och han ska till pappa igen.
"Vi tar det nästa gång", så tänker jag alltid.
Om en vecka, då SKA saker bli av!!
Data- och spelförbud ska råda för hela familjen fram till sonen somnat kl 20. Ser någon ett inlägg här från mig mellan kl 17-20 mån - fre, eller 07-20 lör - sön, får man morra, HÖGT. :)
Vi ska vara ute i naturen, bygga leksaksakvarium, leka kurragömma, gömma nyckel, ta bilen och lämna staden för ett äventyr, en gammal borg skulle vara perfekt.

I sommar ska han dubbas till riddare, har fått tips om någonstans i Falköping. Någon som vet mer?
Han har nyss skrivit en saga på förskolan om en riddare och prinsessa, drakar och galenskaper. Och fröknarna såg till att det blev en teater dom spelade upp. Otrolig överkurs och barnen var fantastiskt duktiga.
Jag var garanterat stoltare än en tupp! Det kommer bli något bra av honom! :)

Hur som haver, jag bara pladdrar på.
Imorgon är ändå en dag som gör allt slit på jobbet värt det, LÖNEDAG!